Just nu känns inget som riktigt hemma. Inte Stockholm, inte Tjörn, inte London. Konstigt nog kändes inte Stockholm hemma ens efter mer än 10 år där. Min lägenhet kändes hemma, men nu bor Anna där och har möblerat om och fixat så inte ens det är hemma.
I London bor vi än så länge hos M:s pappa i ett fint område 25 minuters tågresa från King's cross. Lång pendling vägs upp av ingen hyra och mindre än 10 minuter med bil till riktig engelsk landsbygd. Dessutom är lägenheten/huset mycket finare än något vi har råd med.
Rummet vi bor i är större än mitt vardagsrum i Sthlm, så stort att det är avdelat på mitten med garderober. Så vi har ett eget vardagsrum (med ny soffa från Ikea!) och eget sovrum. Dessutom har vi ett badrum, lika stort som mitt sovrum i Stockholm. Men nån gång måste vi börja leta efter något att köpa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar