Det här första gången på många år som jag pendlar. Jag har varit priviligerad nog att kunna promenera till jobbet. Eller rättare sagt, jag såg till att köpa en lägenhet bara fem minuter från där jag jobbade. Det var kanske därför som jag stannade så länge...
Man har ett intressant förhållande med de andra som pendlar med dem. Samma människor väntar där varje morgon och efter ett tag börjar man känna igen dem. Den svarta mannen som alltid är oklanderligt klädd i kostym och hatt, dräktkvinnan som har på sig gympaskor och uppenbarligen byter om till högklackat på jobbet, det unga paret som bor på min väg till statitionen.
Det finns regler när man pendlar. Man tittat inte rakt på några andra männsikor, speciellt inte när tåget är proppfullt. Man låter folk gå av innan man går på(folk är inte så bra på det här heller. Män erbjuder kvinnor att sitta innan de sätter sig själva.
Enda gången det är okej att bryta mot reglerna är när tågen är försenade. Då börjar folk prata med varandra. Om hur uselt allt är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar