Mat

Jag har återuptagit mitt lagande av mat från boken Snabb sund mat. Bildbevis hittar ni här.

Dag-tv sucks

Jag ligger hemma med en förkylning och har tråkigt. För sjuk för att koncentrera mig nog för att klara av den sista bossen i Zelda, mn inte nog sjuk för att sova mer. Men vi har ju en ny fantastisk 37 tums-tv med över 50 kanaler. Som visar:
* Axe the agent
* In the night garden (barnprogram för mycket små barn)
* This morning
* Designers under pressure
* Trisha Goddard (Englands Ricky lake, men värre)
* Ytterligare en repris av Top Gear som jag redan sett
* Repris av Smallville
* Destination Gobi, film från 50-talet

Jag tror att det blir dvd-box med Mad men istället.

To cool for school

I förra veckan var jag o M och såg en preview av Watchmen. Vi trodde vi hade biljetter till en vanlig förhandsvisning, ända tills en tank med the Comedian stannade bredvid oss...

Filmen var cool, till och med M som aldrig läst serien var helt överväldigad.
Och det är lustigt att läsa alla medelålders recensenter som försöker överträffa varandra med att veta exakt vad serien handlade om hur den är jämfört med filmen.

Blommor

Våren är här. Vi har krokus, påskliljor och snödroppar! I helgen var jag och M på Garden centret och köpte fröer och krukor och grejer. Nu har vi sått 3 olika sorters chili, oregano, basilika och tomat.

Oh dear

Nu måste jag börja ha på mig make up när jag ger mig ut och joggar på mornarna. Man måste ju vara representabel när man tar sig förbi papparazzisarna.

Mer om hur Hadley Wood är kan man läsa här eller här.

Besvär

Ungefär samtidigt som bankkrisen började här i Storbritannien sålde jag min lägenhet i Stockholm. Jag gjorde lite vinst och vi har ännu inte köpt någon lägenhet i London.

Jag har oroat mig för pengar jag inte har tidigare, som min pension, men nu har jag för första gången i mitt liv pengar jag måste oroa mig för. Mitt privatkonto var i Halifax, den förstabrittiska banken att bli nationaliserad, jag hade pengar i Kaupthing, den isländska banken som gick under. Och jag har pengar i Anglo Irish, som blivit nationaliserad. Nu oroar jag mig för att hela Irland ska gå under.

Till slut blev jag så trött på att försöka hänga med att jag gick och betalde av mina studielån. Lyxproblem, jag vet...

Ordning och reda

De som känner mig väl vet att jag inte är så renlig. Jag dushar dagligen och luktar nog inte illa (inte många har klagat och de som har tror jag skojade. men man vet ju aldrig) men jag är inte mycket för att städa. Dammråttorna anfaller innan jag tar fram dammsugaren och badkaret behöver mer än sorgkant om jag ska ta fram sprayflaskan med Ajax.

Men jag är grymt bra på att hålla ordning. Jag har inte mycket grejer, jag är fantastisk på att ge bort eller slänga. Och de få prylar jag har vill jag ha ordning på. Sladdar är mina favorithatobjekt.

M köpte mig den här i present för länge sen och jag avgudar den. Nu precis innan Alla hjärtans har jag hittat något jag vill ha nästan lika mycket.

Lazy Sunday... och Saturday

Vi har haft en väldigt lugn helg. Igår åt vi våfflor till frukost, hämtade kemtvätt i Barnet och tog en promenad i St Albans. Fikade hos M:s bror och försökte undvika lukta på deras bebis (han har nån typ av torr hud på huvudet som luktar apa). Idag bakade M muffins och jag lagade enchiladas till Dan som var över för att försöka fixa M:s dator. Den är fortfarande död.

Vi har sett 2 avsnitt "Battlestar Galactica", jag har läst två "Sandman"-album och M har spelat på sin banjo hemskt mycket. Alldeles hemskt mycket.

M älskar helger som den här. Jag har försökt förklara för honom tt jag tycker om dem om vi innan bestämt att inte göra något. Men om det liksom bara blir så känner jag att jag slösat bort värdefull tid. Jag förklarade det här för min vän I och hon fattade precis. Det handlar om att veta att man kan slappna av, att det inte finns något man borde göra.

Ooops

Om man jobbat på tidning förstår man precis vad den här journalisten tänkte när han publicerade artikeln på Daily Express website.

Men jag måste erkänna att det inte var det jag tänkte på när jag läste artikeln. Min första tanke var att de har ett CMS där de kan ändra urlerna manuellt. Så sorglig är jag...och sedan läste jag artikeln och kom ihåg att Telegraph valde Escenic...precis som Aftonbladet.

Snökaos

När vi vaknade i morse hade det snöat runt 15 centimeter. I London innebär det att allt står still. Flygplatser stänger, bilar kommer ingenstans, tågen och bussarna ställs in.
Så nu jobbar jag och alla andra på mitt jobb hemifrån. Jag är lite frusen och har klätt upp mig i min isbjörnsjacka, stickad schal och mina llamasockor (tack Linda). Fundrerar på vantar men tror at jag nöjer mig med att sitt under fleecefilt i soffan och jobba. Ska skriva en manual och två kontrakt. Tjoho!

Chinatown

Chinatown är en av mina favoritställen i London. På nåt sätt känns det verkligen som om jag bor i en storstad när jag är där. Vi var där i veckan och åt pannkaka på en liten koreanskt/japanskat ställe på Lisle street och tog sen en promenad. Ljusen, stånden som säljer dessert ute på gatan, affärerna med alla intressanta förpackningar, allt det där ger dig känslan av en riktig Chinatown.

Mina kinesiska vänner rekommenderade New World för dim sum. Ligger på Gerrard place. Jag vet inte riktigt. När de tog mig dit mådde jag illa efteråt. Kan berott på att jag åt den där komagen...

Reservdelar

Jag fick en annan bra bok i julklapp, Never let me go av Kazuo Ishiguro. Den delar tema med en annan väldigt annorlunda bok, Spares av Michael Marshall Smith.
Spares är en hårdkokt thriller om en före detta polis och Never let me go är en nästan lite naiv kärlekshistoria. Det de har gemensamt är att de handlar om kloner, människor som föds upp för att fungera som reservdelar för andra.

I Spares lever de på stora rancher i grottliknande förhållanden, utan någon annan kontakt med andra människor än att de emellanåt kommer in och hämtar dem för operationer. I Never let me go lever klonerna på stora internatskolor men uppfostras så att de på något sätt accepterar att deras roll är att "donera".

Budskapet i bägge handlar om när mänsklighet börjar och slutar och vad det är som gör oss till männsikor. Är min klon mindre människa än jag? Varför är då deras liv värt mindre? För att jag föddes av en kvinna och inte från ett provrör? Vad är då alla provrörsbebisar, något mitt emellan?

Jag säger som D.A.R.Y.L: "A machine becomes human when you can't tell the difference anymore".

Wild and crazy - not

M har nu varit i Kina i en vecka på jobbresa. Så jag borde tagit chansen att leva riktigt ungflicksliv.

Och jag har faktiskt varit ute hela 2 gånger den senaste veckan. Först onsdag på S födelsedagskalas på pub (gick hem strax efter 11 så jag kunde ta tåget hem vid 11.40 och vara i säng runt halv ett) och sen i fredags när jag impulsivt (jag impulsiv!) hoppade in i taxi med några arbetskamrater och åkte med till en brasiliansk pub i östra London (gick strax efter 12 for att ta 12.40 tåget hem så att jag var i säng 01.30).

Tågtiderna gör att jag inte riktigt kan slappna av och bara ha roligt. Jag är för gammal för nattbussar och taxi är liksom ingen ide' att tänka på när man bor så långt ut som jag gör nu. I fredags skulle jag kunnat sova hos L eller T men jag hade en hyfsat tidig tid för att klippa håret dagen efter. Nästa helg kanske...

So funny! Tar ett tag men håll ut

Bok: Time traveler's wife

Jag fick den här boken av M's brors fru V i julklapp. Hon valde ut en hög böcker som orsakat mycket diskussion i hennes bokklubb och det här var den första jag läste. På nåt konstigt sätt har den liksom stannat med mig och jag kan inte riktigt släppa den.

Grät när jag kom till slutet, men det händer ändå ganska ofta, men på något sätt var det mer personligt, som om någon jag känner försvunnit...kan ha haft med att M var på väg bort till Kina i en vecka precis samma dag. Samtidigt identifierar jag mig mer med Henry, tidresenären, än hans fru som är tvungen att stanna hemma. Som om jag var den på väg bort hela tiden.

Funderar också på om tidresandet kan vara en metafor för något annat i livet. Som att man blir känslomässigt frånvarande, eller önskan att besöka sitt förflutna, den tiden man var riktigt lycklig eller olycklig för den delen. Att ta sig tillbaka till situationer som man önskade man kunde förändra men ändå inte kunna göra något.

Läs den! Om inte annat ger det mig någon att prata med om den.

Läget just nu

Jag lovade för länge sen, i en annan blogg att jag ska ha besökt 40 länder när jag är 40. Det går så där kan vi väl säga. Jag är uppe i 25 länder nu. 2008 var ett okej år med Bermuda, Sydafrika och Egypten. Vi gjorde flera försök att ta oss till Belgien, men det föll alltid på något... 3 ställen per år måste vara målsättningen nu för att kunna ta sig till målet.

I år ska jag försöka ta mig till: Belgien för att besöka J, Italien (och Vatikanen) för att jag aldrig varit där, Malaysia om M får till den där jobbresan. Och så kanske vi lyckas få in en resa till Dublin över en helg. Jag siktar högt 2009!


visited 25 states (11.1%)
Skapa din egen karta

Cool flickr mash up

Sök bilder via färg.

Ytterligare en video från min mailbox

I'm running out of post it notes!

EepyBird's Sticky Note experiment from Eepybird on Vimeo.

Comeback

They're not pets, Susan. Remember that.


Du hittar fler fina bilder på den här sajten.