Söndag utanför London

Idag har vi:
– Grälat om en skillnad mellan Sverige och England.
– Ätit nyttig frukost (fruktsallad med fetyoghurt och mandelspån).
– Gått runt söt och mysig liten by i Hertford (Welvyn, väldigt twee)
– Ätit onyttig lunch på pub och i bilen (baked camenbert på gastropub som inte var tillräckligt mysig och ett paket Kettlechips).
– Besökt ett romersk badhus (Welvyn roman baths, bara £1 och väldigt intressant).
– Köpt nya squashskor, löpbyxor och linne i en galleria i Hatfield.
– Ätit en nyttig middag med M:s pappa (fetagratinerade auberginerullar i tomatsås fyllda med halloumi, efterrätt hemgjord äpplemorotochingefärsjuice).
– Sett Jamie Oliver laga mat på tv.
– Jobbat lite.

En typisk söndag med andra ord.

Sweethearts

På Massah vet jag att jag nån gång skrev om Riggins i "Friday night lights" och hur jag blir alldeles varm i tårna av att tänka på honom. Nu har ytterligare en gammal favorit, Logan från "Gilmore Girls" dykt upp i Dillon. Men nu när han spelar en predikant på morgonradio är han plötsligt inte alls lika attraktiv. Lite för välkammad.

Lustigt nog är mina tv-förälskelser alltid bad boys. Men mina riktiga är alltid världens snällaste. Bäst så.

Going underground and overground

Det här första gången på många år som jag pendlar. Jag har varit priviligerad nog att kunna promenera till jobbet. Eller rättare sagt, jag såg till att köpa en lägenhet bara fem minuter från där jag jobbade. Det var kanske därför som jag stannade så länge...

Man har ett intressant förhållande med de andra som pendlar med dem. Samma människor väntar där varje morgon och efter ett tag börjar man känna igen dem. Den svarta mannen som alltid är oklanderligt klädd i kostym och hatt, dräktkvinnan som har på sig gympaskor och uppenbarligen byter om till högklackat på jobbet, det unga paret som bor på min väg till statitionen.

Det finns regler när man pendlar. Man tittat inte rakt på några andra männsikor, speciellt inte när tåget är proppfullt. Man låter folk gå av innan man går på(folk är inte så bra på det här heller. Män erbjuder kvinnor att sitta innan de sätter sig själva.

Enda gången det är okej att bryta mot reglerna är när tågen är försenade. Då börjar folk prata med varandra. Om hur uselt allt är.

Hemma

Just nu känns inget som riktigt hemma. Inte Stockholm, inte Tjörn, inte London. Konstigt nog kändes inte Stockholm hemma ens efter mer än 10 år där. Min lägenhet kändes hemma, men nu bor Anna där och har möblerat om och fixat så inte ens det är hemma.

I London bor vi än så länge hos M:s pappa i ett fint område 25 minuters tågresa från King's cross. Lång pendling vägs upp av ingen hyra och mindre än 10 minuter med bil till riktig engelsk landsbygd. Dessutom är lägenheten/huset mycket finare än något vi har råd med.

Rummet vi bor i är större än mitt vardagsrum i Sthlm, så stort att det är avdelat på mitten med garderober. Så vi har ett eget vardagsrum (med ny soffa från Ikea!) och eget sovrum. Dessutom har vi ett badrum, lika stort som mitt sovrum i Stockholm. Men nån gång måste vi börja leta efter något att köpa...

Tillbaka i verkligheten del 1

I en månad har jag jobbat hårdare än jag någonsin gjort förrut, men till slut, för en vecka sen lanserade vi webbsajten. Sen dess har jag varit fast i en sorts koma, som gör mig långsam och sömnig. Men jag har gått hem vid 17.30 varje dag. Utom idag när vi hade en ny kris.

Att arbeta i London är förvånansvärt mycket som att jobba i Sverige. I alla fall om man jobbar på byrå. Det är en väldigt avslappnad stämning och det är något snällt över det hela som jag inte förväntade mig av en medelstor byrå. Jag gillar verkligen folk där, både de jag jobbar närmast med och de som jag bara träffar på.

Men jag misstänker att det är annorlunda. Hade ett frukostmöte med nån chef på annonsbyrån som äger "min" byrå och helt plötsligt var det inget tvivel om att vi är i säljbranchen. Och klienten vi jobbar för tillåter inte ens Exceldokument på sina mejlservrar. Folk verkar räddare och tar mycket mindre ansvar än i Sverige.

Oh, och vi har köpt en soffa. Vi var på Ikea i helgen och den kom hit idag. En fin brun och billig Foxhult så länge vi bor hos M:s pappa. Han tror inte på soffor. Istället har han Lambinofåtöljer. Snygga, men inte precis något man kurar ihop sig i när man tittar på tv. Tv-tittande här i huset har upp till nu skett sittande vid köksbordet. Men från och med ikväll blir det ändring...