Den 29 dec landade jag i London. Den 2 januari började jag mitt nya jobb. Eller skulle börjat. När jag kom dit fanns ingen av de som skulle ta emot mig på plats. Så jag lommade hem och började på webbyrån först dagen efter.
Historien börjar för drygt 5 år sen på den värsta backpacker-puben i hela Sydney. Där, på Oasis cover night, träffade jag M, den smarta, snygga och trevliga engelsmannen från norra London. Han är fortfarande min!
Via Thailand, Aberdeen och många, långa diskussioner är jag nu här.
Det känns konstigt. Inte permanent, som om jag snart ska åka hem igen. Inte så konstigt eftersom det är så det varit de senast fem åren.
Det känns skrämmande, jag lämnade ett liv jag kände väldigt väl, jobb, vänner och allt annat, för något jag inte vet...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag vet precis vad du menar. Den där känslan att man inte riktigt fattat vad som hände, att man flyttat "på riktigt" och att det faktiskt inte är en semester denna gång. Jag kan fortfarande, så här 1,5 år senare, känna samma sak.
Skicka en kommentar