Late night on call

Igår jobbade jag till 3 på natten. Och jag började 9.30.

Vi var tvungna att vara färdiga med en del saker eftersom kunden som beställt webbsajten inte är så glada på oss nu. Så det var bara att stanna tills allt var klart och sen ta en black cab hem.

På nåt sätt så kommer jag som allra bäst till min rätt när man jobbar mot en deadline. Jag vet inte om det är en konsekvens av att jag har jobbat som journalist eller om det är därför jag blev journalist. Men det här är liksom ett steg bättre. Det är häftigt när man jobbar med massa smarta människor som tillsammans sätter sig ner och löser problem. Jag gillar att försöka klura ut buggar, det påminner mig o matten på gymnasiet. För att lösa ett problem drar du i massor av trådar och till slut får du tag iensom leder dig till nästa.

Igår kväll var det 2 javautvecklare, 1 flashutvecklare, jag, chefen för hela byrån och chefen för projektlederi som stannade till slutet, tills vi inte kunde göra mer. När man gjort det känns det lite som att man varit i krig tillsammans. Det skapas en gemenskap kring den lilla gemensamma faktorn att man suttit där på kontoret tillsammans under en sen kväll som håller i sig ett tag efteråt.

Idag firade jag 3 veckor på mitt nya jobb med att komma in vid 10.20. Och, ja, taxin hela vägen hit ut kostade £45.