Jag fick den här boken av M's brors fru V i julklapp. Hon valde ut en hög böcker som orsakat mycket diskussion i hennes bokklubb och det här var den första jag läste. På nåt konstigt sätt har den liksom stannat med mig och jag kan inte riktigt släppa den.Grät när jag kom till slutet, men det händer ändå ganska ofta, men på något sätt var det mer personligt, som om någon jag känner försvunnit...kan ha haft med att M var på väg bort till Kina i en vecka precis samma dag. Samtidigt identifierar jag mig mer med Henry, tidresenären, än hans fru som är tvungen att stanna hemma. Som om jag var den på väg bort hela tiden.
Funderar också på om tidresandet kan vara en metafor för något annat i livet. Som att man blir känslomässigt frånvarande, eller önskan att besöka sitt förflutna, den tiden man var riktigt lycklig eller olycklig för den delen. Att ta sig tillbaka till situationer som man önskade man kunde förändra men ändå inte kunna göra något.
Läs den! Om inte annat ger det mig någon att prata med om den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar