Man skulle kunna tänka sig att man blir mer och mer lika ju längre man är tillsammans. Det stämmer på vissa plan, men inte på andra. Istället pushar man varandra mot extremerna.
Jag har aldrig varit stor på renlighet. Jag brukade ha dammråttor i hörnen tills de var så stora att de hade kunnat bita en, jag bytte inte lakan förrän de gick till tvättkorgen själva, städa badrummet var något som hände lite oftare än jag tvättade fönster.
Så blev jag ihop med M. M är värre. När jag såg smutsen, men gick förbi den, var han helt ovetande. Sakta men säkert började jag pushas in i renlighetshörnan. Jag var den som storstädade badrummet för att jag tyckte det var äckligt med hår i hörnen. Jag skrubbade golvet i köket. Jag tjatade på M så att han dammsög.
Ju mer jag städade desto mindre gjorde han av sig själv. Ju mindre han gör desto mer ser jag det.
Vi blir inte mer lika – vi pushar varandra mot extremerna. Men om han bara varit lite renligare än jag skulle det varit tvärtom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar